Linda's blogg

Jag har ju sagt det att mitt liv är aldrig enklet. Jag kan aldrig vakna, åka till jobbet, jobba, komma hem laga middag och sedan är dagen gjord. Men nääääääääää.....

Det här är min dag.

Har inte sovit så mycket i natt. Mattias är SJUK, och det säger jag inte bara så där.  Han är verkligen sjuk. Han har så där frukansvärt hög feber, han yrar och har så fruktansvärt ont i kroppen. Han höll mig vaken i natt.

Men iväg till jobbet måste man ju. Åker iväg som vanligt. Kommer inte längre än till Farsta simhall. 

Där står det en polis och dirigerar trafiken. Han vinkar in bilar in mot simhallen. Mig med. Okej, nervös och skakandes som ett asplöv, kör jag in. Jag försöker hitta ngn ställle att ställa bilen på, hittar inget bra. Men ser en polis som nickar instämmande mot mig och visar mit "tummen upp" och antar att det är nog bra att stanna här. Helt plöstligt mitt i allt tänker jag "herregud, man får ju bara ha tomgodskörning i en minut i Stockholms län" Fick panik och stängde av bilen. Det kommer en kvinnlig polis och ställer sig brevid dörren. Jag skakar som ett asplöv och hackar tänder. Jag är livrädd. Vet inte varför.

Tänker "ska hon inte öppna dörren", men inser att det är ju en polis jag har att göra med och öppnar dörren själv. Hon säger att detta är en rutin kontroll!!!! Jaha, vad innebär det, tänker jag då. Hon frågar efter körkortet. Jag är så skakis och nervös och bara skakar när jag tar fram handväskan, hon frågar varför jag är så nervös. Jag säger det att jag inte har haft körkort så länge och jag är är nervös.

Hon får mitt kort och säger med en grov, bitter, hård ton att det är väl inget att vara nervös över. Om du inte har något att dölja. Då kläcker Linda ur sig, nervös som hon är. Jag åt punchpraliner till Beck-filmen igår kväll (jag bjuder här på ett skratt om ni inte skrattat hithils) Men hon var så torr och tråkig att hon rörde inte ens på en mungipa. Vilken annan polis hade flinat lite. Men inte hon heller. Nåja, Hon säger då de ger inget utslag, men frågan är om vad du har drukitgt till frukost. Kaffe med mjölk säger lite med en darrande röst. Ja jag skrattar åt det efteråt, men då var jag rädd....

På ett hårt och grovt sätt säger hon till mig att det är dags att blåsa. Jaha. Hur gör man då???? tänker jag, vågar jag fråga. Nä hon fattar väl att jag inte har gjort det. Vilket hon delvis gör. Hon säger att jag skall blåsa tills hon säger till. Jag tar ett ljupt andetag och blåser, men orkar inte blåsa länge. Tar bort det äckliga röret från munnen. Hon blir arg. Höjer rösten och säger åt mig at jag skulle blåsa tills hon sgäer till. Jag försöker än en gång att ta ett Djupt andetag så hon blir nöjd. Jaha det duger väll säger hon. Vadå dög  det inte den här gången? Men hon fortsätter att fråga ut mig. Ja och vems rä bilen frågor hon, den är inte din va??? Nä det är min pojkväns pappas bil säger jag. Jaha och den får du köra säger hon, precis som om jag inte skulle få det. Sedan säger hon bara hej då och går.....

Där sitter jag som ett fån och undar vad som händer nu. Men inget händer. Jag tänkter att jag skall börja rulla vidare.

Vilket jag gör och kommer till slut till jobbet.....


Nu är jag helt slut.....